Ett långt inlägg om ångest (jag skriver ut mig, varning: privat!)

Under min semester har jag insett att jag annars lever i vardag med ångest. Hundträning och -tävling är en del av detta, en av orsakerna. Och jag försöker förklara, repetera till mig själv: det spelar ingen roll att din hund "redan" är 3.5 år gammal och inte har en endaste titel (just det, har precis kommit på att den 6/7 tog vi oss genom en rallybana med tredje godkända resultat och har nu skickat in ansökan om RLD N), ni har roligt tillsammans och det är det som är viktigaste! 

Till höger och vänster läser man om förare med framgångar. Elitlydnad före 3 års ålder? Javisst. SM i agility med en hund på 3 år? Inget konstigt (naja, det kanske är lite snabbt ändå men just nu känns det bara som alla kan fixa det utom vi...). LPIII och rallymästare på en gång? Visst, inga problem. Tävlingsdebut när hunden fyllt "rätt" ålder och får tävla? Men vad tror du? Naturligtvis, vi måste hinna med så mycket mer!

Där nånstans finns lilla jag. 

Vissa veckor tränar vi flera gånger i veckan, vissa veckor knappt nånting. Alltså jag menar på klubben eller med någon träningsgrupp (agility, rally, lydnad, sök, spår). 

Jag har en schnauzer med snabbväxande ull och mjuk, hårdsittande päls - det kräver pälsvård och pälsvården kräver tid. 

Jag driver ett företag som tar mer än 40 timmar i veckan, det är ju inte bara rastning eller passning av hundar, det är bokföring, fakturering, inhandling av material (t.ex. arbetskläder som slits så fort att jag inte längre har någon förhoppning om att det finns hållbara kläder överhuvudtaget), inredning av bilen, marknadsföring, kundkontakt, svar på intresseförfrågningar etc. Det är en hel del jobb som man inte direkt får betalt för men som måste göras.

Jag läser till hundinstruktör. Projekt, bokläsning, inlämningsuppgifter, utbildningshelger, mejlkorrenspondens mm. Det är ett heltidsjobb i sig. Som jag dessutom betalar för så nånstans måste jag också utnyttja det och jag vill verkligen vara klar i tid. 

I utbildningen ingår praktiken med egen hund. Det kräver att den egna hunden är glad, pigg och redo. Svårt att få en pigg hund som vill träna mer om man har en hund som redan är med på så mycket som Schnauzern. Rastningar, träningar, nu också tävlingar... Och så vanliga promenader ibland, där vi bara är. Eller träffar en hundkompis och strosar lite runt utan bekymmer. Eller tar en dopp i Mälaren. Eller tittar på änder och måsar i stan.

Schnauzern är min första egna hund. Visst har jag hunderfarenheter från förut men det är inte samma sak. Brukshundklubben fick jag reda på efter jag skaffat Strike, tidigare hade jag ingen aning om att nånting sådant funnits. Inga brukshundklubbar i gamla hemlandet, nej. 

Hundsport visste man lite om innan men det är först för ca 2.5 år sedan som jag började upptäcka denna värld - klart man inte kan förvänta sig superresultat från träning och tävling om man inte har mer erfarenhet, eller? Man kan inte veta om man föredrar en gren framför en annan om man aldrig provat bägge, eller hur?

Så jag och Schnauzern testar oss fram. Det innebär att vi kanske aldrig kommer att samla på oss de titlarna som våra bekanta har, iaf inte tillsammans.  Vi gör lite av varje. Det tror jag inte leder till de bästa resultaten men är det det viktigaste? Man kan inte vara bra på allt.

Till slut är jag också fru till en underbar man som också behöver mig ibland. Jag var valt honom och han har valt mig, vi bor i en egen lägenhet som behöver tillsyn ibland, vi har blommor som behöver vatten, näring, jord, sol, skugga... You name it! Och dammet kommer inte försvinna av sig själv...

Nu har jag biktat mig och nu har jag avslöjat mer än jag egentligen ville men det känns bra. 

Och jag tror det är helt normal känsla i vuxenåldern, att inte räcka till. 

Tar en paus. Tar ett djupt andetag. Andas ut.

Det viktigaste är att jag och hunden har roligt och att vi kan avbryta och vila när vi känner att det blir för mycket. Jag är bara en människa, Strike är bara en hund. 

Han verkar nöjd även som en vanlig gårdshund vid en sommarstuga i Hälsingland. 

Semesterresa till Polen (bil, båt, bil, slappardagar, hundträning eller brist på denna och lite till)

Resan till, genom och från Polen gick bra trots att Schnauzern inte riktigt är så förtjust i att åka bil längre sträckor. Vi överlevde, alla tre. Men det var inte bara Polen och min familj där som vi fick se under de senaste tre veckorna :-)

Vi började resan med rallytävlingen i Gnesta. Den har jag redan skrivit om. Tredje godkända resultat och uppflyttning till fortsättningsklassen (förresten så har jag redan bokat tre "nya" tävlingar till hösten, räknar inte med att vara klar med fortsättningsklassen efter dessa tre men det blir bra träningstillfällen och vi får iaf reda på vad vi behöver träna på mer för att eventuellt kunna flyttas upp till avancerad klass - fast det har aldrig varit med i planerna när jag gick en kurs i rally för nåt år sen, hihi).
Direkt efter tävlingen for vi mot Norrköping, där Husse redan tidigare bokat en stuga på Abborreberg. Fint var det där och Schnauzern stormtrivdes - vatten, ängar, skog, motionsspår... allt så nära! Och vår stuga låg lite på utkanten av det hela så vi fick vara ifred där, skönt. Rekommenderas varmt.

Dagen efter drog vi vidare, denna gång till Öland. Där skulle vi stanna två nätter i Mörbylånga, på Stora Frögården. Fint där med, varmt och nära till bad. Tyvärr så var vattnet ganska grönt och luktade inte så gott så det blev inte mkt bad för varken Matte eller Vovven - däremot verkade inte Husse bry sig speciellt mkt och han badade mer än gladeligen ;-)

Nästa station var Karlskrona. Körde in i ett parkeringsgarage, lämnade bilen där och vi tog en promenad i stan, köpte lite avmaskningsmedel (trots att det inte längre finns nåt krav på att avmaska mot dvärgbandmask tycker jag att vi ska fortsätta med avmaskning efter resor, vi kanske inte kan motverka masken helt men vi kan minimera riskerna för vidarespridning!), besökte en liten ö som jag inte har nån aning vad den heter och sen stack till hamnen.
Strike har redan rest med Stena Line 2 gånger tidigare så han hade inga problem med att slappna av på båten. Däremot var munkorgen ingen höjdare denna gång :-(

Efter natten på färjan körde vi av i Gdynia och tog riktning direkt mot A1 mot Lodz. Målet för dagen var Wloclawek där vi bokat ett rum på Hotel Mlyn. Wloclawek har inte så mycket att erbjuda men detta hotell var helt underbart! Och inga problem med att ta med hunden till restaurangen för att äta middag (som i övrigt var mycket gott, oxfilén var så mör att den smälte i munnen... FANTASTISKT!). Tyvärr fick man inte äta frukost i samma sal utan i en annan och där fick man inte ta med sig hunden men han klarade galant att vänta en stund i bilen medan vi åt.

Sista sträckan under resan "dit", Wloclawek - Ostrowiec utan några konstigheter.
Hundarna kände igen varandra, i början var Nora lite avvaktande men det avtog med tiden, och efter ett tag ville hon sova i samma rum som Strike och man såg att hon gillade honom trots att han är så mkt yngre.

Själv har man hunnit med en praktikhund till min utbildning. Jag fick äran att träna vardagslydnad med en dvärgschnauzer på 8 månader, en mycket snäll kille med fantastisk av- och på-knapp, som lärde sig fort och verkligen ville vara till lags. Jag blev helt KÄR! Passivitetsträning med honom var det roligaste, han skulle alltid i knät och ligga där och betrakta omvärlden trygg i min famn... <3 Välutvecklat kroppsspråk på lillkillen, han var så enkel att läsa, språksäker och signalstark. Han förstod mig och jag förstod honom. Synd att jag inte fick ta med honom hem till Sverige bara!! Nån gång kommer jag skaffa mig en dvärgschnauzer! Och vilken härlig sträv päls han hade!

Det intressanta med hundar i Polen är att de rent generellt har rätt avslappnade attityd gentemot andra hundar. Strike spände sig ofta mot andra men fick oftast omedelbart svar - en hel repertoar av lugnande signaler som de polska hundarna behärskat perfekt och lärt sig att använda flitigt. Och det gjorde honom lugnare. Han hälsade på många hundar därnere, de flesta var hanar och det gick hur bra som helst. Bara en gång var han lite för på och den andra hunden ville inte ge vika i början men det löste sig snabbt - så fort Strike vände bort en pyttepytteliten bit (där ingrep jag, jag ropade på honom helt enkelt och han vek örat mot mig och avbröt sin fixering) tog den andra chansen och ökade avstånd för att direkt börja lukta ner på marken. Konflikten löst.
Jag är säker på att jag skulle kunna fixa Strikes problem med andra hundar om jag och han bara fick lite mer tid där i Polen.

en ung hane som Strike gillade direkt

Det blev ingen hundträning därborta, i alla fall inte med Strike och bortsett från hundmötes- och socialträning. För socialträning har vi haft massor av. Höns hos mormor, besökare hos farmor, hotellvistelser, restaurangmiddagar och - kanske det viktigaste - en hel helg med en hundvakt! För Matte och Husse åkte till en bröllopsfest och hade skoj utan Schnauzern för första gången på länge. Allt gick superbra.

Ja, kanske förutom det att jag åkte på en rejäl förkylning på vägen hem... :-( Körde från Torun (där vi sov på ett annat hotell, Hotel Filmar, men denna vistelse är vi inte lika nöjda med som på Hotel Mlyn) till Gdansk med "riesen"halsont och feber och är glad över att andra bilförare var snälla och såg till att ingen olycka skedde. Sen 20 timmar på Polferries-färjan till Nynäshamn och 40min senare var vi hemma - packade grejer ur bilen och kastade mig i sängen direkt. Vovven också. Husse tog hand om Schnauzern under kvällen och morgonen och själv har jag sovit över 16 timmar.

Är inte helt frisk än men snart blir jag. Och på onsdag är det dags för vår officiella agilitydebut! :-D

Plugget går framåt trots ledigheten

Helt hundra ledig är jag inte. Har en del plugg att göra, en projekthund att träna och lite bokföringsarbete också. Allt detta kräver tid och engagemang. 

Har skickat in mina dagboksanteckningar från praktiken med en terrier, nu övar jag tillsammans med en ung dvärgschnauzer. Superhärlig kille och precis som en dvärg ska vara - orädd, framåt, nyfiken, avvaktande mot främmande men mkt social och sällskaplig med de han lärt känna och med på/av-knappen så tydlig att det inte går att vara tydligare. 

Utöver detta läser jag också, idag är det dags för några kapitel ur boken på bilden. Mycket bra kan man hämta från den. Tänker själv använda några övningar därifrån på mina framtida kurser :-)

Morgonpromenad

Helgmorgonpromenaderna gillar jag. Få människor ute, hundarna kan springa lösa och det är allmänt lugnt omkring. 

Nora blir snabbt trött när hon promenerar så det gäller att ta pauser när hon visar att hon behöver det. 

På bilden la hon sig självmant och då passade vi på att lägga Strike bredvid för att få bägge två med på bild :-D

Semesteruppdatering

Kort och gott: inte mycket hundträning just nu, förutom kanske försök till att lämna Strike med nån annan än Husse här i det "främmande" landet - han vägrar vara lugn och tyvärr så behöver han ha hundvakt här om en vecka då vi ska på min kusins bröllop i en annan stad.

Hundarna emellan är det dock bra. Nora är så gammal nu att hon inte orkar bry sig speciellt mkt förutom när han kommer lite för nära - då morrar hon. I mitt gamla sovrum växlas reglerna och Strike är den som bestämmer över hur saker och ting ska vara och hon anpassar sig. 

Men långa promenader är inte riktigt hennes grej. Hon skulle vilja göra det men benen bär inte längre och trappan är värst. Stackars hund, tror det är sista sommar jag ser henne och klappar hennes sträva päls... :-(

Vädret har blivit dåligt, det är kallt och blöt... 

Men vi har våra stunder :-)

Rallylydnadstävling Gnesta 6/7-2013 - banskissen

Rallylydnadstävling Gnesta Trosa BK

Så var det dags igen, tredje gången på en officiell tävling nånsin. Målet var att skrapa ihop vårt tredje kvalificerande resultat i nybörjarklassen för att äntligen kunna gå banorna utan koppel ;-)

Ett annat beslut gjorde att vi plötsligt fick jättelite tid för förberedelser, lämnade hemmet alldeles för sent, fastnade i trafiken och sen körde vilse... Kändes som att risken för att komma för sent och inte kunna tävla den sista gången före semestern var alldeles för stor... 

Men vi kom "i tid" :-) Lite hektiskt, kl. 13.00 anmälde vi oss, samlingen var kl. 13.30, 13.40 banvandringen och... vi hade startnummer 1!! Jag var i mitten av banvandringen när domaren ropade "5min till första start" och jag var inte alls redo för att köra - men sprang till hunden, lekte en liten stund och sen var det dags att göra "vårt" på tävlingen. 

Banan var rätt enkel, inga tempoväxlingar, inga svåra skyltar. Jag klandrade till det naturligtvis när vi kom till en 270 grader höger och jag började sända hunden runt mig (konstigt men skyller på tävlingsnerver) men kom på det rätt fort och följde med, där fick vi självklart fel övning avdrag men som tur är inga avdrag för omtag eller nåt så det var rätt bra :-)

I övrigt är jag jättenöjd med lillkillens prestation den dagen. Stressig morgon, knappt några förberedelser (har inte tränat på 1.5 vecka alls), 2 timmars körning i hans nya bilbur, stekande sol på banområdet och startnumret - och han behöll rätt fint fokus, var mer hela vägen (nästan... nosade en stund i slalom, och flera efter honom så det måste ha varit nåt där) och fick 79 poäng, därmed blev vårt mål för dagen uppnått! :-D 

Så nu kan jag, om än inofficiellt, glädjas åt RLD N (ansökan skickar jag efter semestern) :-) och börja träna inför debuten i fortsättningsklassen till hösten :-)