Gott nytt år!

Hur kan man sammanfatta detta år när det gäller hundlivet? Det har varit upp och ner känslomässigt men när man ser det stora hela har det varit ett bra år.

När jag genomgick ett akut kejsarsnitt i november 2014 trodde jag inte jag skulle kunna köra agility som jag hade tänkt. Rent generellt drabbades jag av en hel del problem efter förlossningen och det har tagit sin tid att komma tillbaka men jag började träna lite smått någon gång i februari igen. Tidigt om man lyssnar på vissa experter som ger råd om träning efter graviditeten, sent när man ser på vissa av mina klubbkompisar. Men för mig visade det sig vara alldeles lagom. 

Vi startade inofficiellt den 1/5 på hemmaklubben och det gick åt helvete så det kändes inte så bra att starta officiellt bara dryga veckan efter men det gick över förväntan. Andra officiella tävlingen i livet och en pinne i agilityklass 1 på Stockholm Södra gav mersmak av vad som skulle komma den säsongen. Andra pinnen kom bara några dagar senare i Märsta. Sen kom klassvinsten i hoppklass 1 i Uppsala och vår första hoppinne. 

Vi åkte till Borlänge under sommaren och deltog i Vasahoppet. Det startade lite så där men första dagen fick vi hem ett nollat lopp, tiden räckte bara inte till en pinne. Jag sov på saken och dagen efter var vi fit for fight! Dag 2 av Vasahoppet och det gick strålande: två nollor, två pinnar och uppflyttning i agilityklass! 

Sista hoppklasspinne samlade vi i Nynäshamn i slutet på augusti. Däremellan hände det en agilitypinne till men det blev aldrig någon titel av det. 

Vi hann starta en gång i klass 2 men diskade oss i alla tre loppen. Det var dock bara på prov, det "riktiga" livet som klass 2 ekipage lämnar jag till 2016. 

När det gäller andra hundsporter var vi inte lika framgångsrika trots några rundor på över 90 poäng i mästarklass rallylydnad. Men när det gäller just rallyn startade vi t ex på Hundmässan och trots att jag bröt den första dagen (jag var väldigt stressad och ofokuserad med ett väldigt ledsen barn utanför planen) och andra dagen kom bara upp i 74p är jag nöjd med att vi vågade starta där. Schnauzern och jag har inte tränat så mycket rally så det var egentligen det, jag var nöjd med hans fokus och att han inte tappade attityden trots massa störningar. 

Vi kommer köra mera rally 2016. Det kommer hända flera grejer när det gäller just den sporten, både privat och i företaget Emilias Hundtjänst så håll koll :-)

Vi startade på appellplanen några gånger också. Tyvärr blev det ingen titel där heller men vi har nu ett 1:a pris i lydnadsklass 2 och resterande två gånger lämnar jag till 2016. 

Så var året med Strike. 

När det gäller andra hundrelaterade greejer, mitt företag, har det hänt en del men det handlade i stort sett om att komma tillbaka till arbetslivet och bygga upp verksamheten efter att ha varit borta i över ett halvt år. Nu är jag inte bara matte, tävlingsmänniska och företagare utan också mamma och det har inte varir utan påverkan på mitt arbete. 

Jag är fullt igång med rastningsverksamheten igen och har bara en ledig plats att tillsätta efter nyår. Privatträning i vardagslydnad går framåt och det har äntligen lossnat med bokningar. År 2016 planerar jag en del nya grejer. Jag ska vidareutbilda mig inom hund och förhoppningsvis kommer företaget fortsätta växa också nästa år. 

Strike fyller 6 i februari, Emilias Hundtjänst blir 5 i juni. Dottern min blev 1 förea månaden, tiden går fort framåt när man har roligt. 

Vi ser verkligen fram emot 2016 och alla roligheter som ska hända. 

Redan första veckan ska vi både tävla rally på Husdjursmässan och köra rastning och privatträning, andra veckan startar vi som kursare hos Hundtränarna och testar Nosework. Det kommer bli ROLIGT! 

GOTT NYTT ÅR!

Det är aldrig för sent - snart är det dags för Nosework!

Jag tänkte inte riktigt genom när min man frågade mig vad jag önskade mig på födelsedagen och det blev en hundkurs. Men jag är glad för mitt val! Vi ska nämligen testa Nosework vi också! Den 11/1 ska vi tillbaka i "skolbänken" och tillsammans med Hundtränarna öva oss på markeringar och specialsök (för Nosework är ju en hundsport baserad på specialsök)! Det är så spännande. Frågan är bara hur vi gör med resterande kurser - det är inga småpengar direkt och nu med barn kan man inte bara gå kurs efter kurs som man gjort innan utan man måste tänka noga för vad man väljer. Vi får helt enkelt se vad det blir. Det är ju inte slutmålet som är viktigt i hundträningen egentligen utan vägen dit. Min och Schnauzerns liv består av massa "prova-på" och Nosework har vi inte sysslat med förut.

För övrigt ligger vi lågt med träningen nu. Vi har inte varit speciellt aktiva de senaste veckorna förutom jobb (vilken i sig är en aktivitet - att promenera med fyra olika grupper som består av olika hundar, resa mellan kunderna och vara borta hemifrån från ca 9 till ca 16 är ju ett arbete i sig för en hund!) men imorgon ska vi till Upplands Väsby och träna lite rally. Vi har nämligen två tävlingar kvar i år och det är Hundmässan, alltså ingen liten grej! Inte för att jag siktar på 100p (jag är för slarvig själv) men det vore bra att inte skämma ut oss utan visa att man faktiskt kan göra saker med en schnauzer också (om allt går bra blir vi dessutom två som visar skägg i samma tävling, väldigt ovanligt). Så nu ska vi träna lite för att komma ihåg rallyn, det var länge sen senast (i somras!). Sedan blir det kanske lite mer rally i januari och sen ett uppehåll för att köra lite lydnad igen.

Agilityn tar vintervila. Ska inte börja träna förrän nån gång i februari/mars igen.

Funderingar på hund nr 2

Jag skriver ju ingenting nuförtiden! Skyller på tröttheten - nu är det inte längre ett företag som drivs här utan två. När jag kommer hem från ena jobbet väntar mitt andra jobb - att vara mamma åt en tjej som verkar ha gått i en separationsfas av nån slag och kräver mamma många gånger om natten också...

Hu!

Lugnare på tävlingsfronten. Vi har äntligen lyckats erövra 1:a pris i lydnadstvåan (med en 9.5 på rutan!) och är på väg mot en titel där också men den får vänta till nästa år då vi bara har en endaste lydnadstävling kvar, nu på lördag i Nacka. Dessutom vet jag inte ens om vi kan åka då jag saknar barnvakt nu när maken börjat jobba helger igen :-(

Har gått lite och funderat på hur vi ska göra med eventuell hund nummer 2. Maken säger nej så länge men jag vet att det inte är helt kört utan krävs lite tid. Hans invändningar är helt logiska - vi bor rätt trångt, speciellt nu när vi har barn, bilen är utrustad i fyra stora burar där jag måste få plats med rastningskunderna på dagarna och vad ska jag göra med en hund till som inte betalar för sin plats? Dessutom finns det ekonomiska bekymmer inblandade. Jag vill ha råd med hundens försäkring helt själv men i dagsläget är det verkligen svårt att fixa det också så jag får vänta lite.

När det gäller rasvalet är jag tillbaka på ruta 0. Efter att ha trimmat en dvärgschnauzer för 2 veckor sen inser jag att Schnauzerns päls inte alls är så dålig som jag tidigare trodde och nu avgudar jag honom ;-) Det resulterar naturligtvis i nya funderingar - varför inte en schnauzer till? Ja, varför inte egentligen? Jag vill ju ha hund som är formbar men som ger lite motstånd och något att tugga på i vardagen. Jag vill ha en icke-fällande hund för jag blir tokig på hundhår hemma (har verkligen blivit bortskämd med en hund som knappt fäller). Jag vill ha en hund som kan tänka sig göra alla grejer jag hittar på och jag har fortfarande inte bestämt mig vilken hundsport jag vill satsa helhjärtat på, haha!

Just nu känns det lätt - en schnauzer till fast inte så fort utan om några år.

Får se hur det kommer kännas om ett år?

(eftersom jag är helt såld på jaktlabbar fortfarande och vill gärna umgås mycket med en sådan tänkte jag att jag kanske kan hitta någon som söker hundvakt åt sin hund som skulle kunna tänka sig lämna den till mig under förutsättningen att jag får träna och tävla med den lite då och då - någon känner någon?)

Agilityuppdatering - officiell och från hjärtat

Det har igen gått över en månad sedan senaste inlägget och nu är det nog dags att uppdatera lite läget. Det blir agility, agility och ännu mera agility!

Börjar med vår resa till Borlänge och Wasahoppet. Första dagen var jag så där nöjd med - vi lyckades med ett nollat lopp i agilityklassen iosf men tyvärr räckte inte tiden till en pinne (många nollor på den banan). Resten av dagen gjorde vi diverse fel och inga pinnar delades till oss. Dagen efter däremot... Det blir dagen jag inte glömmer så lätt. Två nollor, två pinnar - och uppflyttning till agilityklass 2 samtidigt som vi fick vår andra hoppinne och nu var det bara en kvar.

Efter Wasahoppet hade vi ett uppehåll - vi tränade en gång i veckan men tävlade inget tills f vi åkte till Märsta-Sigtuna för 2 veckor sen. Tyvärr gjorde vi bort oss, Schnauzern kraschade (och då menar jag verkligen KRASCHADE) muren i hoppklassen (matte, jag stödjer bara med en tass... oops!) och i agilityklassen flög han över vippen (och då menar jag verkligen FLÖG).

Förra helgen - Haninge BK. Första loppet, drömläge, en fin nolla, 3:e placering och en pinne - men "fel" gren ;-) Det blev vår fjärde agilitypinne. Dubblerad hoppklass hjälpte tyvärr inte, det räckte inte hela vägen... Schnauzern var taggad men trött och dessutom såg han inte hindren pga både solen och håret i ansiktet så det blev fel där.

Idag - Nynäshamn BK. Dubbla starter, fyra lopp. En pinne. Nu ville jag se till att min lilla vän skulle se något när han springer så igår ägnade jag mig 3 timmar åt pälsvård - och det verkar ha hjälp lite. Muren blev det inte någon krasch i, inte heller den platta tunneln (och det berodde inte på att den inte var med i bilden... fast det var så det var ;-)). Tidig morgon, lite duggregn, trötta människor, hoppbana... AND HE DID IT! En fin nolla, lite på gränsen när det gäller tid men på rätt sida av gränsen i alla fall! Redan imorse fick vi vad vi verkligen ville ha!

Det gick inte så där värst bra sen, andra loppet var inget att skryta med ;-) Tredje loppet var helt ok men tyvärr rev han redan andra hindret och sen tog fel i slalomen (han gör misstag i slalomen väldigt väldigt sällan nuförtiden så det måste ha berott på trötthet eller nåt). Fjärde loppet, vår favoritgren, agility igen. Skulle vi få ett diplom i agilityklass 1? Vår femte pinne?
Tyvärr är svaret nej. Snyggt lopp, bra tid, muren blev inte förstörd och vippen tog han snyggt men tyvärr blev det 5 fel på nerfarten på A:et :-( Det var det enda stället på hela banan som jag inte var så noga med att se till att han går rätt och inte skyndar för mkt :-( Men men, you can't always get what you want, eller hur?

Den här agilitysäsongen har varit helt GALEN! Jag hade inga större förhoppningar om framgångar överhuvudtaget vi tog en paus från sporten under hela vintern 2013-14 och sedan hela graviditeten (februari-oktober'14) och började träna för första gången i slutet på januari eller början på februari för att sedan börja träna regelbundet i april. Jag drömde mig till en pinne i någon gren, det kvittade i vilken. Klass 2, tänkte jag, klass 2 är inte för mig och min schnauzer, vi är inte duktiga nog, inte skickliga nog, inte snabba nog...
Nu vet jag att det var rent BS! Jag har en fantastisk hund som ger allt på banan och är han fokuserad så är han det! Han bryr sig inte om löptikar, skällande hundar, springande människor, fåglar, skott... jag tror inte ens han skulle märka något om kriget bröt ut när vi är på banan, så stort agilitysug har denna hund! Han är grym på att läsa linjer och han är grym på att läsa mig, det gäller bara att vara med på noterna - snabb, självsäker, tydlig - och man kan SÅ MYCKET!

För vissa är det ingenting att ta sig upp till nästa klass i just den sporten men för mig är det otroligt och underbart på en och samma gång. Min hund är inte världens snabbaste, han hamnar långt efter alla snabba border collies om man bara ser på tider men han har helt klart många andra egenskaper som är till hans stora fördel i agilityn.
Vi kommer kanske aldrig lämna klass 2 (fast det kan jag inte säga något om förrän vi börjat tävla i klassen, haha, det är i alla fall en sak som jag lärt mig under den här säsongen!) men vi har i alla fall kommit dit! Min något annorlunda large-hund och jag.

Tävlingsrapport från vårt läger

Någon flitig bloggare har jag inte varit sedan vi fick barn ;-) Skriver lite då och då på min mammablogg, ingenting längre på min polska blogg och hundbloggen verkar ha tagit semester på obestämt tid. Eller bestämt kanske? Tills idag?

Vi har tävlat en hel del sedan T. kom (barnet är nu 8.5 månad och växer så att det knackar). Kom tillbaka den 12/4 med två starter i mästarklass på Bro-Håbo BK, senare kom Tyresö, Stockholms Södra, Norsborg (med vår bästa start någonsin med 92p och en riktigt snygg runda!) och nu senast Gnesta-Trosa BK. Vi snittar på 83.6p på 6 tävlingar med resultat mellan 78 och 92p. Ett genomsnittligt rallyekipage i mästarklass. Vi har några starter bokade i år men sen tänker jag ta en paus i rallylydnad och fokusera på lydnaden och agilityn, rallyn kan vi gå tillbaka till när Schnauzern blir äldre.

På tal om agilityn...

Vårt gamla mål var att inte diska oss i ett lopp under året och det målet slog vi direkt på den första officiella tävlingen för året - den 9/5 på Stockholms Södra plockade vi vår första pinne den dagen (agilityklass)! Bara några dagar senare, den 14/5 plockade vi vår andra pinne på Märsta-Sigtuna BK (agilityklass igen). Den 16/5 på hemmaplan var vi NÄRA att plocka med oss uppflytt till klass 2 men tyvärr missade Schnauzern kontaktfält på A:et som var näst sista hinder och där rök vår pinne (och klassvinst också).
Det kändes helt kört i hoppklassen än så länge tills vi åkte till Uppsala med våra kompisar Bira och Bell den 14/6. För första gången skulle vi köra fyra lopp på en och samma dag och det var inte lätt det ;-) Första loppet diskade sig Schnauzern redan på andra hindret och jag blev rätt nedstämd - men han gav igen och tog revansch - första pinne i hoppklassen och klassvinst på tävlingen organiserade av Uppsala Hundvänners Lokala Kennelklubb! Det var stort det, att vinna med en schnauzer bland alla border collies! Och det gav mig hopp om att vi kan, det är bara att fortsätta träna och tävla och det kan komma igen, och igen, och igen...

*drömmersigbort*

Den kommande veckan drar vi till Wasahoppet och vi får se vad vi tar hem därifrån mer än fina minnen.

Vi gav oss på en start till i lydnadsklass 2 men det var vår sämsta tävling någonsin. Med ofokuserad hund som nosade sig genom i stort sett hela programmet (men nollade INTE rutan!) skrapade vi ihop 136.5p... Nej, roligt var det absolut inte! :-/
Det blev en paus i lydnaden efter det, jag har en tävling i augusti som jag troligen anmäler till men har inte tränat nu sedan den misslyckade tävlingen på SoSu BK så jag känner mig lite osäker. Vi får se, helt enkelt.

Däremellan blev det ett kennelläger i Sundsvall med Kennel Raggen och en tredagarshelg fylld med aktiviteter - promenader, löpning, uppletande, spår, inomhusaktivering och specialsök samt en prova-på-patrullhund med SoSu BK. 

Hundlivet fortsätter med en bebis vid min sida. Ibland är T. med oss, ibland med sin pappa. Hon är glad hur som :-)

Debut i lydnadsklass två

Mycket har hänt sen senast!!! Behöver sätta mig här och uppdatera nån gång men just idag fokuserar vi på dagens debut i lydnadstvåan som slutade i 146p och 4:e placering. 

Platsläggande 10

Fritt följ              8

Läggande          9

Inkallande          9.5

Sändande med ställande 0

Apportering        7.5

Fritt hopp över hinder 7.5

Fjärridirigering     9

Helhetsintryck     6

Om inte Schnauzern fått för sig att han skulle hoppa upp på en bänk vid sidan om oss istället för att försöka springa till rutan hade vi lyckats med 1:a pris på första försöket. 

Men men, nu blir det en tävlingspaus i några dagar och vi tar det igen på tisdag och hoppas på bättre "tur".